Rådet att ha en buffert är ett av de mest upprepade inom privatekonomi. Det är också ett av de råd som sällan följs upp med ett konkret svar på hur mycket som faktiskt räcker.
Tre månadslöner brukar nämnas. Men varför tre? Och är det rätt för dig?
En buffert är pengar som ligger på ett separat konto och som du inte rör i vardagen. De finns där för ett enda syfte: att hantera det oväntade utan att det slår ut resten av ekonomin.
Det oväntade händer alltid. Bilen går sönder. Du blir sjuk och missar en veckas arbete. Tvättmaskinen slutar fungera. En räkning du glömt dyker upp. Det är inte frågan om det händer, utan när.
Utan en buffert tvingas du antingen ta ett lån, dra på kreditkortet eller använda pengar du egentligen sparat till något annat. Med en buffert är det bara en jobbig situation, inte en ekonomisk kris.
Tre månaders nettolön som buffert är ett gammalt och grovt riktmärke. Det kommer ursprungligen från en tid då det var vanligare med långa uppsägningstider och svårare att snabbt hitta nytt arbete.
I dag ser arbetsmarknaden annorlunda ut för många. Har du en trygg anställning med kollektivavtal, a-kassa och en arbetsgivare som inte är på väg att lägga ner är tre månader förmodligen mer än tillräckligt. Är du frilansare, driver eget eller jobbar på korttidskontrakt kan tre månader vara i minsta laget.
Tre månader är ett bra mål att sikta mot, men det viktigaste är inte att träffa exakt den siffran. Det viktigaste är att ha något.
Börja inte med lönen. Börja med dina faktiska utgifter.
Lägg ihop vad du spenderar på fasta kostnader och mat under en normal månad. Det är det du faktiskt behöver för att hålla vardagen igång om något händer. Nöjen, kläder och resor kan vänta om det verkligen kniper.
Multiplicera sedan det beloppet med tre. Det är din målbuffert.
Exempel: Anna har fasta kostnader på 10 200 kr och spenderar ungefär 3 500 kr på mat i månaden. Hennes grundläggande månadskostnad är alltså 13 700 kr. En tremånadersbuffert för Anna är 41 100 kr.
Det är mer än vad många tänker sig. Och det är också därför det är viktigt att bygga bufferten stegvis, inte försöka sätta av hela beloppet på en gång.
Många ger upp på bufferten för att målet känns för långt bort. Lösningen är att dela upp det.
Steg 1: Minimibuffert på 10 000 till 15 000 kr. Det är tillräckligt för att hantera de vanligaste oväntade utgifterna. En bilverkstad, en tandläkarräkning, en trasig hushållsapparat. Det här steget ska du nå så snabbt som möjligt.
Steg 2: Fullständig buffert på tre månaders grundkostnader. Det tar längre tid men ger dig ett rejält skyddsnät. Här har du tid att jobba metodiskt och sätta av ett fast belopp varje månad tills du når målet.
När minimibufferten är på plats kan du börja spara till andra mål parallellt. Innan dess är bufferten prioritet ett.
På ett separat sparkonto, skilt från ditt vanliga lönekonto. Inte för att du inte litar på dig själv, utan för att pengar som syns i vardagen spenderas i vardagen. Ögat ser, handen rör.
Det ska vara enkelt att komma åt pengarna om det verkligen händer något, men inte så enkelt att de försvinner på ett impulsköp. Ett enkelt sparkonto på din befintliga bank räcker. Du behöver inte låsa pengarna eller hitta det högsta möjliga räntelöftet för en buffert i det här storleksläget.
Räntan på 10 000 till 40 000 kr gör liten skillnad i absoluta tal. Tillgängligheten gör stor skillnad om du plötsligt behöver pengarna.
Då börjar du spara på riktigt.
Bufferten är inte ett sparmål i sig, den är ett skyddsnät som gör att du aldrig behöver börja om från noll. När den är på plats kan du sätta upp mål som faktiskt växer: en resa, en kontantinsats, en investering eller ett pensionssparande.
Det är också då sparandet börjar kännas roligt i stället för som ett nödvändigt ont.
Vill du hålla koll på hur bufferten växer och vad du spenderar längs vägen? I Lugno kan du följa dina sparmål och din ekonomi samlat på ett ställe. Gratis att börja med.
Läs även: Varför du inte sparar pengar (och hur du ändrar det)